23
Jag är rädd.
Jag vet inte varför, men jag mår dåligt, och jag är rädd.
På väg till skolan, i bussen, höll jag på att svimma (tack och lov satt underbara Caroline bredvid och hjälpte mig <3), och sen dess har jag varit rädd.
Stack hem efter Svenskan, och var på väg att få panik när jag gick på bussen, men pga väldigt gott sälskap då också (tack <3) gick det bra. När jag sedan var ensam hemma märktes jag att jag inte trivdes, det fanns inget skönt och behagligt i tystnaden och ensamheten längre, som det alltid funnits innan. Jag var rädd och det förvånade mig, eftersom det var en sorts rädsla jag inte kan tänka bort, något som jag inte kan blunda för.
Varför? Jag vet inte.
Och det skrämmer mig.
Jag vet inte varför, men jag mår dåligt, och jag är rädd.
På väg till skolan, i bussen, höll jag på att svimma (tack och lov satt underbara Caroline bredvid och hjälpte mig <3), och sen dess har jag varit rädd.
Stack hem efter Svenskan, och var på väg att få panik när jag gick på bussen, men pga väldigt gott sälskap då också (tack <3) gick det bra. När jag sedan var ensam hemma märktes jag att jag inte trivdes, det fanns inget skönt och behagligt i tystnaden och ensamheten längre, som det alltid funnits innan. Jag var rädd och det förvånade mig, eftersom det var en sorts rädsla jag inte kan tänka bort, något som jag inte kan blunda för.
Varför? Jag vet inte.
Och det skrämmer mig.
Kommentarer
Trackback
