Realization
och så var dagens spanska tortyr över, nu är det 'bara' svenska, samhälle, matte och estetisk verksamhet kvar.
Jag är trött som in i, men jag antar att det är rätt ok nu ändå.
Är det en svaghet att gråta inför andra människor? Eller är det modigt att visa sina känslor så öppet? Jag vet inte. Har funderat på det ett tag nu. Kuratorn sa att jag behöver gråta för allt som jag inte gråtit för.
Det är bättre i alla fall, och jag vet att jag har många personer som bryr sig <3
http://www.steampunklab.com/
Jag gråter alltid. Och jag menar verkligen alltid, oavsett vem som finns runt omkring (Jag vet inte hur många gånger jag/vi har suttit på Lund station och gråtit...). Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker låta bli, tårarna börjar rinna ändå. Och varje gång känner jag mig lika patetisk. Så svaret på frågan är nog att jag tycker det är att visa svaghet när jag själv gråter. Men om jag ser någon annan gråta tycker jag det är modigt. Jag är konstig, jag vet ^^U
Och om man inte vill gråta inför andra människor men ändå behöver få ut känslor kan man göra det när man ska sova, ingen ser och ingen hör.
//Prussia/Rebecca/whatever xD
Hm... själv har jag alltid försökt hålla tillbaka det, typ byggt upp ett skal för att inte visa svaheter...
När jag väl börjar gråta så är det i situationer när det är som minst lägligt, och sen tränger jag undan det, glömmer för tillfället.
